Föräldraansvar eller personlig assistans?

Regeringens utredning SOU 2021:37 Stärkt rätt till personlig assistans pekar på en otydlighet mellan föräldrarnas ansvar och vad som bör ge rätt till personlig assistans. 

Dagens tillämpning av lagen är inte tydlig nog för de handläggare som ska göra bedömningen och för föräldrarna som i sin tur ska förstå det beslut som tagits. Det föreslås därför att begreppet föräldraansvar tas bort och ersätts med ett tydligt definierat föräldraavdrag. 

Vi har intervjuat Maria Pålhammar, Visma Draftits expert inom LSS om denna fråga. Varför är just barnärenden är så komplexa att bedöma och vad kan förändringar i Lagen om  stöd och service (LSS) innebära framåt?

Maria har arbetat med LSS i omkring 30 år och har lång erfarenhet som bland annat  enhetschef och handläggare och arbetar nu även deltid som skolkurator på en resursskola. 

Varje barnärende om personlig assistans är unikt

Barns utveckling  ser olika ut från fall till fall och det är svårt att definiera vad ett barn bör klara av i en viss ålder, speciellt i de yngre åldrarna. Därför är det ofta komplext för en handläggare att bedöma ärenden gällande barn och personlig assistans. Jämfört med vuxna där vi vet vad en person utan funktionsnedsättning klarar självständigt i sin vardag. Därmed blir det också mycket lättare att beräkna tid för assistans och bedöma behovet av hjälp.

— Som handläggare har du ingen kartläggning eller mall att utgå ifrån. Den enda vägledningen som finns är tidigare domar och praxis. Vid ett barnärende behöver du hitta ett liknande ärende med ett barn i samma ålder där även sakfrågan är samma, vilket inte alltid finns. säger Maria Pålhammar.

Föräldraansvaret ställs mot barnets behov

Ju yngre barnet är desto större ansvar har föräldrarna, vilket blir extra tydligt vid en funktionsnedsättning. Ett barn som är två år kan inte lämnas utan tillsyn och behöver hjälp med grundläggande behov såsom t ex personlig hygien, mat, på- och avklädning, toalettbesök. Vid ansökan om personlig assistans behöver det göras en kartläggning av barnets grundläggande behov samt en tidsberäkning för dessa moment. Sedan görs bedömningen om vad som berättigar till assistans och vad som är föräldraansvar, beroende på barnets ålder. Det kan också vara så att barnet behöver sondmatas,  vilket kan ta upp till två timmar med påkoppling, matning och frånkoppling. Detta ingår inte i det normala föräldraansvaret och då behöver handläggaren räkna ut i minuter hur lång tid det tar.

— Jag har gjort många utredningar om assistans för barn – det ena ärendet är inte det andra lik. Varje gång stöter man på något nytt, en ovanlig diagnos eller funktionsnedsättning. Föräldrarna kan inte förväntas ta ansvar för allt detta, säger Maria Pålhammar.

Förhoppning om framtiden 

Regeringens utredning har lett till förslag om ett schabloniserat avdrag för föräldrar som fastställs utifrån åldersspann, som också ska kunna fungera som vägledning för handläggare. Exempelvis bör inte övervakning av medicinska apparater inkluderas i ett normalt föräldraansvar, det tillhör inte det normala ansvaret för en förälder. 

— Familjerna som jag träffar är extremt stressade och ska hinna med habilitering, att träffa handläggare, ta hand om syskon och mer därtill. Bara att skicka in en ansökan om assistans kan kännas oöverkomligt. De föreslagna förändringarna kommer att innebära en stor trygghet för både föräldrar och handläggare. Alla beslut ska grundas på så lika förutsättningar som möjligt, oavsett vem som handlägger, säger Maria Pålhammar.

Utredningen visar på att de föreslagna förändringarna kommer att leda till att fler barn får rätt till personlig assistans och att de som redan har assistans kommer kunna få fler timmar. Detta innebär i förlängningen att fler barn får möjlighet att leva sitt liv på samma villkor som andra barn.